En hemskt sorglig känsla
När ett program man följt i åratal kommer till ett slut, oavsett om det är väntat och efterlängtat. Bitterljuvt beskriver nog det hela bäst.
Once upon a time goes epic
Jag är ett ganska troget fan till nya tv-serien Once Upon A Time, och snacka om ett värdigt slut på säsong 1 (för ja, säsong 2 is on!). Dog sisådär femtioelva gånger. Mycket som blir avslöjat, en del välbekanta ansikten återvänder och en fantastisk twist på historien. Gotta love this shiet.
Eh, nej. Kunde tydligen inte vänta med att se det här innan jag gick och la mig.
Glädje, glädje, glädje
IIIIIIIIIIIIH. The Avengers ska få en uppföljare! [Länk]
Lycka upphöjt till tre. Fastän jag fortfarande inte fått chansen att se filmen. Som för övrigt ligger på #25 på imdb's top 250-lista.
Och här är trailern till filmen som för nuvarande går på bio!
We're all awkward.
Slötittade på tv tidigare idag och fastnade - chockerande nog - på MTV. (Kan knappt fatta det själv..) De hade maraton av tv-serien Awkward. (2011—) och jag satt klistrad. Sedan fortsatte jag tittandet via datorn och har kommit ikapp hela säsong 1. Nördigt och pinsamt underhållande. Ja, jag ser fram emot juni för då har säsong 2 premiär!
Lite välkända ansikten är det också, bl.a. Ashley Rickardson som spelade Sam i One Tree Hill och Beau Mirchoff som spelade Danny Bolen i Desperate Housewives - min parshipping i serien för övrigt.
Matchande
Jag gillar när saker och ting matchar. Och i det här fallet boken jag nyligen läste ut och min bäddning av sängen. Några nyckelord och beskrivningar i boken är just rosetter, svartvita cirkusränder, grönska, moln och varningstecken. Det är för övrigt mitt boktips för dagen - läs Nattens cirkus av Erin Morgenstern!
Dessa frågor härstammar från lite socker
Regler:
- Har du blivit utmanad så ska du svara på de 11 frågor din utmanare gett dig och posta på din blogg!
- Välj sedan 11 nya att utmana och länka i ditt inlägg.
- Hitta på 11 nya frågor till dem!
1. Vilket är ditt bästa minne? Som får dig att le och bara vilja vara där igen.
Jag skulle inte nödvändigtvis vilja påstå att det är mitt bästa minne, men jag skulle vilja återuppleva dagen då jag lärde mig cykla.
Min storasyster och ena storebror försökte göra mig mindre nervös genom att peppa mig i kanske 20 minuter. (När jag blir nervös skrattar jag hysteriskt.) Efter en stund lugnade jag mig och de ledde mig flera varv - halvt snedvinklad - på cykeln i en stor cirkel utanför vårt hus. Var fortfarande skakig när de sköt iväg mig med ett våldsamt tryck. Minns sedan hur jag trampade som en dåre och cyklade gatan upp och ner. Extra fint eftersom det var sommar och solen höll på att gå ner. Cyklade med världens fetaste leende - var nog helt bortkopplad på grund av euforin.
2. Bästa tecknade serie du tittade på som liten?
Dragonball Z på tyska kanalen! Mina syskon och jag samlades alltid vid tv:n, sjöng med i introlåtarna och tittade storögt på medan Son-Goku samlade ihop alla dragonballs.
Att ha ett smittande skratt. Helt klart ovärderligt.
Det skulle vara en ungdomsbok. Förmodligen en vardagsrealistisk sådan med rejäl humor, problematik och en touch av romantik. Titeln skulle vara lite poetisk, mest för att jag är rätt smörig som person och särskilt när jag skriver.
Antingen Into the Wild på grund av de storslagna miljöerna eller möjligtvis Lotta flyttar hemifrån för att barnet i mig vill få maten upphissad i en korg.
Crazy cat-lady all the way! Med anledningen att någon måste leva upp till stereotypen. Okej då, och för att jag gillar katter mer än att befinna mig framför kameror.
Redan efter 1 sekund kan jag rabbla upp minst fem personer! Ty Burrell hade varit perfekt, likaså Jim Parsons. Kristen Bell och Robert Downey Jr. gillar jag med. Men det får nog faktiskt bli Jesse Tyler Ferguson för att han är fantastiskt rolig och fin.
London med sina röda dubbeldäckare!
Det praktiska med mitt namn är att det går att trycka in i redan befintliga superhjältenamn, ex. Ironman, Superman, Batman osv. Fast det är kanske lite trist och fantasilöst? Vill ju dock vara häftigare än superhjältarna på bilden ovan.
Jag har alltid sett mig själv som en gryffindorare och är bensäker på att jag alltid kommer vara det även om jag inte direkt ser mig själv som särskilt modig och allt vad det är.
Det får nog bli min kamera så att jag kan fortsätta föreviga ögonblick.
Mina utvalda är:
Lisa, Bea, Pia, Marina, Nea, Miriam, tuberosum, Malin, Maria, Anna och Stjärtmes. (Smäller till med 12 och klämmer in Lovisa.)
Och era 11 frågor lyder:
1. Vad brinner du mest för?
2. Vad får dig att tycka om en person?
3. På ett nöjesfält - är du den som åker allt eller den som står bredvid?
4. Anta att du får en egen tv-serie - hur skulle din signaturlåt låta?
5. Den underligaste dröm du någonsin drömt?
6. Finaste namnet?
7. Aldrig mer kunna skratta eller att aldrig mer kunna få andra skratta?
8. Rätt du lagar när du vill imponera?
9. Har du någon sorts tvångstanke?
10. Saker i matväg som du inte klarar av att äta?
11. Fiktiv karaktär du helst skulle vilja vara? (Det får vara tv, film eller bok.)
Saturday Night Glee-ver
Glee - 3x16
Borde helt klart dansa oftare.
Jim, vill du vara min bästis?
a) Jag har skapat en mapp som heter Jim Parsons, i vilken jag sparar ner intervjuer som Parsons gör hos Craig Ferguson på The Late Late Show.
b) Jag har börjat titta på intervjuerna med hans medskådespelare i min älskade tv-serie The Big Bang Theory.
c) Jag vill vara Jim Parsons bästa vän för att han är en av de finaste människorna någonsin. I såfall ska vi sitta uppe hela nätterna (eller lägga oss vid 20:00 för att läsa lite innan vi säger godnatt vid 21:00) och bara prata, skratta, vara.
.. Hrm. Det är kanske bra att jag har sökt vidare till en utbildning till hösten ändå?
Det här är veckans diamant
Jag är så förbaskat förälskad i den här låten som Glee har gjort cover på och lyssnar på den hela tiden (även om jag föredrar originalet), men Matt Bomer alltså. Fet fan-crush.
Fem fantastiska filmtips, del 6
Spirited Away (2001)
Miyazakis mest omtalade film, som vunnit många priser och om inte fleras hjärtan. Den här filmen är ett hopkok av en nypa vardag och desto mer övernaturligt! Och de två ingredienserna fungerar utmärkt ihop - en fröjd för både hjärta och hjärna. En självklar film som alla borde se!
Singin' in the Rain (1952) ♫ ♫ ♫ ♫
Gene Kelly är den huvudsakliga anledningen till varför jag älskar den här filmen - vilken karisma den mannen har! Att dansa i regn har definierats av honom, och låten är det första jag tänker på när jag är ute i regnet och jag kan aldrig låta bli att le vid tanken (även vid dåligt humör). Sedan är jag otroligt svag för danserna som Gene Kelly och Donald O'Connor (i rollerna som Don och Cosmo) gör. En klassisk pärla värd sitt namn!
12 Angry Men (1957)
I Sverige kanske mer känd under namnet 12 edsvurna män. En psykologiskt intressant film om hur en oenig medlem i en jury lyckas övertyga de resterande att mordfallet inte var så självklart som det såg ut - med en snygg touch, nämligen att hela historien utspelar sig i samma rum. Personligen tyckte jag mycket om filmen, men skulle inte direkt vilja påstå att den gjorde tillräckliga avtryck för att klassas som en favorit. Är dock sevärd, och heja Henry Fonda!
Forrest Gump (1994)
Själv var jag sent ute med att titta på Forrest Gump. Skäms gör jag inte över det, utan är mest glad för att ha sett den överhuvudtaget. Som de flesta av er redan vet är Forrest Gump en karaktär som är lite barnsligt lagd i sinnet och som vinner över publiken omedelbart. Oavsett vad han gjorde så hade Forrest min fulla sympati. Filmen har så ofattbart många bra citat (här) och jag rekommenderar den varmt till alla.
Precious (2009)
Som bekant vann ju Mo'Nique pris för bästa kvinnliga biroll under Oscarsgalan 2010 - och det med rätt! Ni skulle bara veta hur mycket jag avskydde hennes roll - det gick nog inte en enda scen då jag och mamma inte förargades över det hon gjorde. Precious är visserligen en otroligt hemsk film, men som fattas det där extra för att jag helt ska omfamna den.
Symbolen ♫ betyder att det finns ett klipp eller en låt; se upp för spoilers!
[En ny filmtipsdel utkommer varje torsdagkväll, precis lagom till fredagen.]
Photo src: titlecards och maxseesmovies.
Del ett här, del två här, del tre här, del fyra här och del fem här.
En grön kombination är alltid bra
Jag har äntligen kommit fram till att jag vill övningsköra, och det tog mig ju inte alls lång tid.. Nåväl, anledningen till att jag har varit väldigt disträ är på grund av min bokblogg, läsande (slalomläser sex stycken titlar) och framförallt tv- och filmtittande (tar igen The Good Wife och är uppe i årets 19:e film).
Annars planerar jag att återuppta låttipsprojeket och torsdagens filmtips; sinade i min förmåga att komma på artiser och filmer även om det är många som inte nämnts!
Jag ryser av välbehag
Anledningen stavas Suits (2011–). För ibland bara råkar man stöta på en serie som bara råkar vara precis i ens smak. Såg första avsnittet på tv, men kunde självklart inte hålla tassarna borta tillräckligt länge för att vänta till nästa. Resten av säsongen (12 avsnitt sammanlagt) plöjde jag igenom på mindre än 10 timmar. Beroendeframkallande - minst sagt. Jag längtar till juli så kolossalt mycket att jag snart exploderar - när tv-serier är som bäst.
Jag älskar Harvey Spector och Mike Ross som duo; de påminner mig väldigt mycket om Peter och Neal i White Collar (2009–) - som jag också älskar på ungefär samma sätt - med de rappa dialogerna, snygga referenserna och det outtalade broderliga förhållandet, men som också påminner om kärleken mellan far och son.
Yummy, ice cream in my tummy
Fick nya Calippo Shots: Strawberry & Lemon i handen för ett par dagar sedan. Smakade väl helt okej (åt en exakt likadan i Tyskland fast under namnet 'originalnamnet' Solero Shots), men inte sådär fantastiskt. Fungerar bra som törstsläckare fast dessvärre inte som smaksensation. Vill ha mer fruktsmak! Saknar fortfarande den gamla Solero Shots med citrus-citronsmak.
Jag gillar kontraster
Jag tittade på BBC-producerade Emma (2009) i förrigår med Romola Garai och Jonny Lee Miller, en miniserie baserad på Jane Austens roman som publicerades för första gången år 1815.
Idag och igår tittar jag om på Buffy the Vampire Slayer (säsong 1) med Scooby gang i bästa form. Jag älskar fortfarande Buffys sarkasm, Xanders humor, Willows nördighet och Giles' fumlighet.
Dustin' off some old stuff
Jag vet inte hur det är med er, men när jag städar är det inte ett timprojekt utan snarare ett veckoprojekt. Nåja, med The Beach Boys sköna dängor i bakgrunden är städning aldrig tråkigt! Okej då, nästan aldrig.
